Hoola bandoola Band Ingenting förändras av sig själv

juli 9, 2012

Tidigare idag recenserade jag en Kenneth & the Knutters skiva, jag skulle nästan vilja återanvända den recensionen. Detta eftersom jag har samma känslor inför den här skivan vilken jag förövrigt tycker otroligt mycket om. I princip alla låtar är jättebra och det är mycket sällan jag hoppar över någon, gör jag det så beror det troligtvis på att jag snarare lyssnat på låten för mycket än att den skulle vara dålig.

I en av mina recensioner efterlyser och saknar jag enkelheten och här fullkomligt överöses jag av det jag söker. Det är enkelt på ett positivt och inte primitivt sätt. Det blir liksom charmigt och det är vad jag söker. På det sättet finner man känslan av det enkla mycket lättare än genom att klä in det enkla i guldskrud. Om jag jämför med Abba ett slag så uppskattar jag det här då det känns som gruppen framför något och inte en speciellt för varje låt sammansatt orkester av väl valda yrkesmusiker och körer. Inte för att det egentligen är så rättvist att jämföra med Abba, att jag gör det beror på att jag vill ställa så att säga två poler mot varandra och visa på att hur de än stöter ifrån varandra är lika viktiga båda två. (I alla fall för mig…) Det var alltså inte för att sätta den ena i dålig dager eller liknande. Det är liksom inte så att det ena är rätt, båda grupperna är bra på sitt eget sätt och jag tror inte att det är nödvändigt att välja, inte idag i alla fall. (Det är en fin tid vi lever i…)

Om jag var på en fest då skulle jag nog vilja lyssna på den här skivan. Då skulle jag nämligen veta att det troligtvis inte var så många där som skulle störa med sämre musik. Frågan är väll bara vilket sällskap jag skulle hamna i då och om de verkligen skulle uppskatta att jag i nästa vända ville lyssna på Abba. Kan hända är det samma människor som tycker att mina recensioner är usla och inte ger något, men då ska jag berätta att mina recensioner alltid försöker spegla den skiva jag skriver om. Så om texten är splittrad, tråkig eller rolig så är skivan också det. Det är i alla fall min mening.

Hur är då den här skivan? Jo, den är väldigt givande rent musikaliskt och medryckande. I och för sig är jag nog ganska lättpåverkad, men jag ryckes väldigt lätt och hastigt med i skivans jargong och åsikt. För visst tycker man lite synd om Lasse…

Jag har ganska svårt att skriva om skivan då den är fullkomligt jättebra men lika fullkomligt svår att skiva om. Fullkomligheten går helt enkelt inte att beskriva, det sa Dante också. Detta är en av de bästa skivor jag har och jag lyssnar mycket och ofta på den. Visst är det ett tillsynes fegt urval på skivan, men det är samtidigt fullkomligt lysande, jag tycker ju om samtliga låtar! Som jag tidigare skrev så hoppar jag endast över en låt om jag råkat ha lyssnat lite för mycket på den. Det bästa är dock att hur mycket jag än lyssnar och hur trött jag än blir alltid en vecka senare kan återvända för att finna låten fullkomlig igen.

Inga kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA
Change the CAPTCHA codeSpeak the CAPTCHA code