Manu Chau – La radiolina

juli 12, 2012

Jag har köpt och fått ett mycket stort antal skivor genom årens lopp. Vissa av dessa, inte många, men några stycken har stått ut designmässigt. Ibland har detta varit till skivans fördel och ibland till dess nackdel. En skiva som verkligen står ut är Manu Chaus ”La Radiolina” med sina skarpa färger och lite barnsliga stil. Genast då jag fått skivan var jag tvungen att lyssna på den för den liksom bad om det. Nu har jag lyssnat massor på skivan och anser mig mogen att tycka till om den. Länge har jag letat efter ett ord som kan beskriva musiken Manu Chau gör. Tyvärr har jag inte funnit något som varit helt rättvist. Ord som ”udda”, ”färgglatt”, ”obegripligt”, ”enformigt” och ”glatt” är alla ord som skulle fungera, men jag tycker inte att de representerar musiken tillräckligt bra. Annorlunda är det garanterat. I alla fall om man jämför med det mesta jag tidigare lyssnat på.

Hur som helst är musiken sprallig med mycket gitarr och enformiga texter. Tyvärr kan jag inte språket, men det gör dessbättre inte musiken sämre. Tråkigt är det att jag inte kan säga så mycket om texterna, mer än att de verkar vara ganska enformiga och enkla. Å andra sidan känns det ibland skönt att kunna lyssna på något och bara njuta av ljudupplevelsen och inte haka upp sig på någon text med ett budskap man håller med eller inte håller med.

Jag skrev att designen på fodralet var annorlunda. Framsidan till att börja med består av ett foto på Manu Chau själv stående mot en inklippt bakgrund på ett bergigt, varmt landskap. Himlen är målad i ljudblått med små snöflingeliknande prickar. En stjärna samt orden ”21”, ”ahora” och ”QEé” finns också med och är inkippta tidningsliknande ord i färgglada färger. Fler bilder på Manu finns då man fäller ut fodralet. Häftet som medföljer är det färggladaste och mest galna jag någonsin sätt. Texter till samtliga låtar finns med vilket är kul för den som känner språket vilket jag som sagt var inte gör. Skivan består av 21 låtar där 5 av dessa är bonusspår. Detta gör att skivan känns mycket prisvärd då flera av låtarna är mycket mysiga att lyssna på.

För att säga något mer personligt om skivan kan jag nämna att det är bra fart i låtarna och att de får igång mig på samma gång som jag kan slappna av eftersom texterna inte stör. Melodierna tilltalar mig ganska mycket och jag är övertygad om att jag skulle finna skrivan ännu bättre om jag lyssnat mer på liknande musik. La Radiolina är en spännande skiva som är en perfekt present till den som har allt.

Inga kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA
Change the CAPTCHA codeSpeak the CAPTCHA code