Mikael Wiehe & Ebba Forsberg – Dylan på svenska

juli 12, 2012

Något mycket lustigt hände för en tid sedan. Det hela började med att jag skev en nonsenspost i min blogg om Mikael Wiehe och en felskrivning. Dagen efter ramlade ett kuvert ner i brevlådan med ”Dylan på svenska” av ovan nämda artist samt Ebba Forsberg. Redan då tänkte jag omnämna sammanträffandet, men det blev inte av. Istället har jag ägnat min tid åt att lyssna på skivan. Första gången då jag lyssnade på ”Dylan på svenska” fann jag den inte särskilt intressant. Nej, tvärt om hamnade kände jag mig snarast sömnig och besviken över dansbandskänslan som lös igenom allt för ofta. Nu någon vecka senare har jag blivit van eller kanske härdad och tycker att musiken är riktigt bra. Visst är några av låtarna fortfarande sega som julkolan jag stod och kokade i år, men det kan väl också ses som charmigt antar jag.

De låtar jag bäst gillar är ”Spanska stövlar”, ”När mitt mästerverk blir klart” samt ”Utan tvekan min Marie”. De är alla tre ganska olika till stilen, men i ”spanska stövlar” är det texten som lockar, i mästerverket är det kombinationen och i utan tvekan.. är det melodin som gillas. Ett påpekande jag vill göra i och med detta är dock att Gyllene Tiders tolkning av samma låt (Utan tvekan min Marie, där Marie Marie) är mycket bättre såväl text som melodimässigt. Hur originallåten står sig vågar jag dock inte säga då jag inte lyssnat på mycket alls av Dylan)

Jag finner det alltid lika svårt att recensera musik. Det känns som det inte finns så mycket mer att säga än att skrivan är bra eller dålig och varför. Någon direkt handling finns inte, om man bortser från textiinnehållet och grafik betyder givetvis ingeting. Å andra sidan kanske textinnehållet kan intressera så jag kan berätta lite vad jag anser om det. Tyvärr finner jag texterna rätt tråkiga och platta – direktöversatta på något tråkigt sätt. Å andra sidan fungerar de väl i sammanhanget och det är också det viktigt. Nu vet jag inte hur många procent av texterna som är direktöversatta och jag antar att de är mindre direkta än exempelvis låtarna i exempelvis Disneys filmer. Känslan får mig dock att tro på att de är hyfsat direkt översatta och det är en lite trist känsla.

Grafiken på konvolutet kan jag skriva lite om också. Dessvärre gillar jag inte alls de bilder som är eller den mörka brunröda ton som genomgående används. Åter känns detta itne relevant för musiken, men jag vill ändå framföra mina åsikter och dessa är att omslaget kunde varit långt snyggare.

Jag vill gärna avsluta denna recension positivt då jag ändå anser att skivan är bra. Produktionen känns vettig. Kanske inte toppklass, men tillräckligt bra och jämn vilket är huvudsaken. Duetter gillar jag också och det får jag massor av på denna platta så där har jag inte mycket att klaga över. Det bästa med skivan är dock att den känns avslappnande och faktiskt inte helt fel att lyssna på innan sänggåendet för att slappna av lite. Antagligen begriper ingen om jag gillar eller inte skivan och inte jag heller egentligen måste jag erkänna. Vissa låtar är som jag skrev riktigt vassa och har borrat sig in i hjärtat och hjärnan hos mig. Å andra sidan är flera låtar rätt trista vilket drar ner betyget. Årets skiva lär jag inte utse den, men värd att lyssna på är den absolut.

Inga kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA
Change the CAPTCHA codeSpeak the CAPTCHA code