The Crestfallen – The Crestfallen

juli 30, 2012

Det allra bästa med att recensera saker, oavsett om det gäller film, böcker, spel eller som nu musik tycker jag är allt nytt som jag annars aldrig skulle lagt vantarna på. Visst, ibland har jag tvingat mig igenom tegelstenar till böcker bara för att inse att samtliga 600 sidor var lika tråkiga som de första 50, men väldigt ofta upptäcker jag nya filmer att se om och om igen eller som nu – en hel genre att lyssna på.

Jag skulle säkert ljuga om jag sa att jag innan jag lyssnade på ”The Crestfallen” inte hade lyssnat på Metalcore. En grupp jag lyssnade på en del som yngre var en finsk grupp som hette ”Riff Raff”, men de var nog mer åt heavymetal-hållet. Deras skiva har jag dessutom bara på vinyl och magasinerad så just nu kan den saken inte kontrolleras vidare.

I vilket fall, metalcore har jag fått berättat för mig finns det viktiga skillnader mot just ”metal” och skillnaderna är dessa: Dels ska man när det gäller metalcore förutom skrik även höra rensång och sedan att det vävs in pauser ”breakdowns” under låtarna där gitarrer och bas ligger kvar på en mörk ton under själva breakdownet.

Bandet beskriver sina texter som inspirerade från vardagen med destruktiva förhållanden, miljöpåverkan och världens beskaffenhet. När det gäller förebilder inom musiken som de inspireras av nämner de ”Killswitch Engage”, ”Times of Grace”, ”In Flames”, ”Periphery”, ”Toto” och ”Slipknot”.

Så, nu när jag vet vad jag lyssnar på – vad tycker jag? Jag tycker faktiskt om musiken. Visst, jag ska erkänna att jag inte är så förtjust i skrikbitarna i låtarna, men resten tycker jag om. Som jag redan skrivit innehåller skivan tre låtar, dessa är: ”The Better One”, ”Critical State” och ”The Hour of Retribution”. Min favorit är ”The Better One” då jag nog finner såväl text som musik allra mest samspelt där.

Skivan är på det stora hela mycket välmixad och såväl instrument som sång får ta den plats den behöver vid given situation. Jag är medveten om att jag normalt inte lyssnar på så här ”tuff” musik och ärligt talat kändes det väl utmanande att ge sig på en i princip ny genre med ambitionen att ganska så snabbt få ihop en recension. Nåväl, jag känner ju liksom när något tilltalar mig och det gör detta.

Åter till skivan. Jag gillar soundet och jag uppskattar att det inte låter som allt annat jag lyssnar på mest hela dagarna. Jag finner bandet mycket begåvat och tack vare att låtarna innehåller ”mycket” rent musikaliskt känns det faktiskt aldrig lite eller snålt med tre låtar. Det som känns som det som fastnat mest är hur rutinerat bandet låter och hur välgjord musiken är – inte bara rent musikaliskt utan även sett till mix och hela den biten. Allt känns väldigt proffsigt och rutinerat, speciellt för killar knappt gamla nog att gå på krogen 😉

The Crestfallen består av fem unga killar vid namn, Douglas Wegberg (sång), Kristoffer Söderström (lead-gitarr), Ola Heinpalu (kompgitarr), Björn Heinpalu (trummor) och Hannes Bohlin (bas). De har spelat ihop under drygt ett år och spelar just nu in sin nästa skiva samt en musikvideo.

[box type=”bio”] Myspace

Spotify

[/box]

Inga kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA
Change the CAPTCHA codeSpeak the CAPTCHA code