Super Mario Bros, NES

juni 30, 2012

Då Super Mario Bros släpptes till NES påbörjades en ny era. Detta blev en era med flertalet underbara plattformsspel till Nintendos kanske vassaste plattformskonsol någonsin. Spelet slog stort och skickades snart med alla nya konsoler som såldes.

Spelet har sålts i enorma mängder, inte bara till NES. Eftersom det populärt släpptes det även till en rad andra konsoler från Nintendo bland annat SNES och GBA. Detta till trots har ingen nyversion av spelet nått upp till originalets speciella kvalitet.

I Super Mario Bros tar du dig an uppdraget att hitta den kidnappade prinsessan. Detta kan du göra antingen ensam som Mario eller som två spelare och då således som Mario och brodern Luigi. På din resa genom totalt åtta gånger fyra nivåer kommer du att leta efter och till din hjälp finna bonusföremål i form av supersvampar och eldblommor. Spelet erbjuder trots dessa maffiga bonusar mycket utmaning då horder av fiender gör sitt bästa för att bli av med dig.

Att ta sig fram går alldeles perfekt då kontrollen är i det närmaste optimal. Styr du framåt så springer Mario framåt och så vidare. På grund av den fina och välfungerande kontrollen blir äventyret aldrig frustrerande på grund a v bristande kontroll över tillvaron. Det är liksom aldrig på grund utan kontrollen som du dör utan enbart på grund av dina egna misstag och felberäkningar vilket är precis som det ska vara i ett spel som detta. Jag uppskattar verkligen kontrollen eftersom jag verkligen avskyr då mitt öde avgörs till det sämre på grund av bristande kontroll.

Ljudet i spelet är enkelt men väldigt bra. Effekterna är mycket enkla men tillsammans med musiken mycket stämningsgivande. Förutom stämningsfull är musiken väldigt trallvänlig och fastnar lätt på hjärnan länge, länge.

Grafiken kan enklast beskrivas som pixelprfekt. Färgerna och miljöerna känns omsorgsfullt utvalda och fungerar i perfekt symbios. Såhär många år efter det att spelet släppts tycker jag fortfarande att spelets kanske största styrka ligger i det grafiska. Jag kan inte låta bli att önska att det idag gjordes fler spel som anammade den gamla goda tidens spel och dess bild och ljud.

Jag fick Super Mario Bros då jag var sex år. På den tiden var jag inte alls bevandrad i spelvärlden, men jag fattade ändå direkt att detta spel var en gigant. Jag spelade och spelade men klarade aldrig av hela spelet. Än idag händer det att jag tar fram en gammal NES och spelar några omgångar Super Mario Bros. Som ren kuriosa kan jag nämna att jag än idag inte lyckats varva spelet. Det är vad jag kallar utmaning!

Inga kommentarer

Kommentarer inaktiverade.