Mats Bergmans – Jubileum
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

I 20 år har Mats Bergman sjungit och spelat för alla som uppskattat dansband. I och med att de nu varit aktiva så länge har ett samlingsalbum släppts med deras populäraste låtar samt några helt nya. Själv är jag inget fan av gruppen, men uppskattar bra musik när jag hör den och tänkte att en grupp som varit aktiv så länge nog måste vara i alla fall något kvalitativ. Håller då Mats Bergmans måttet? Nja måste jag nog tyvärr svara. Dessvärre känns gruppen väldigt varierande i kvalitet då de gör vissa låtar på ett storslaget sätt medan andra känns allt för tama och trista. Som så ofta med dansband lider många av texterna av allt för enkla rim och för enformiga texter på samma tema om och om igen. Samlingen är på hela två skivor och 30 låtar. Tio av dessa spår är helt nya låtar som inte tidigare getts ut så även den som redan har flertalet skivor med gruppen bör absolut kosta på sig jubileumsskivan. Personligen finner jag låtarna något enformiga såväl till sånginsatser som melodimässigt. ofrånkomligt är dock att låtarna överlag är välproducerade och ljudet välfungerande. Jag lyssnar inte så jättemycket på dansband, men i de fall…

Fred Claus
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Såhär på julafton tänkte jag försöka hinna med mycket mer än vad som egentligen är möjligt. Detta innefattar exempelvis att recensera en del julrelaterade prylar. Först ut är Soundtracket till filmen Fred Claus, en lite mer gammeldags julskiva med klassisk betoning. (Ej klassisk musik) På Fred Claus trängs tretton spår som alla andas gedigen jul. Artisterna är mycket varierade och spänner från Elvis Presly till Doris Day och Jackson 5. Alla låtar är välkända och väldigt lyssnarvänliga. Rätt och slätt är det en skiva som andas jul. Jag har inte sett filmen till vilket detta soundtrack är ordnat. Då jag först fick skivan i min hand var det med viss skepsis jag la den i CD-spelaren. Detta beror på att designen kändes malplacerad och som hämtad från en billig och oseriös film. Direkt då skivan gått igång blev mina misstankar bortsopade – skivan var ju bra, ja till och med utmärkt! Tyvärr tror jag dock att designen på skivans omslag kommer att skrämma bort potentiella köpare. De som sett filmen vet säkerligen vad musiken går för, men bara på omslaget tror jag som sagt var inte att skivan säljer. Den som vill ha klassiska jullåtar i fina versioner tycker jag…

Scooter – Jumping all over the world
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Det är inte ofta en grupp släpper två album samma år. Scooter är dock inte som de flesta andra utan lyckas i och med ”Jumping all over the world” med det konststycket. Tyvärr har jag inte lyssnat på det album som släpptes tidigare i år, men jag har självklart lyssnat på Scooter tidigare i mitt liv. Skivan inleds med ett spår som heter ”The Definition” i vilket en röst berättat vad det är att hoppa som då syftar på albumets titel. Rösten har lite drag av GlaDos från årets bästa från Valve – Portal och i bakgrunden hörs klassisk musik. Det är inte utan att jag blir både glad och lite förvånad när jag lyssnar på definitionen. För även om det inte är första gången en grupp lägger in tal innan de egentliga ljudspåren så är detta bättre genomfört än det brukar. Låtarna som sedan kommer är tio till antalet. Tolv om man kollar på skivan, men inledningen och avslutningen räknar jag bort eftersom det inte är musik. Bra det är det, men inte musik tror jag. Eller egentligen är det ju musik eftersom det finns klassiskt i bakgrunden, men det känns inte som låtar till albumet utan mer som…

Led Zeppelin – Mothership

Det må vara skamligt, men jag har lyssnat allt för lite på Led Zeppelin innan jag fick denna skiva. Mothership är heller ingen ny skiva, men nu är den åter här i en nyutgivning vilket ger alla som liksom jag missat den att gottgöra för förlorade år eller vad det brukar heta. Skivan och dess konvolut går i svart, rött och vitt och är designmässigt så snygg att den inte bör missas i skivbutiken och till skivbutiken vill jag uppmana alla att gå för att inhandla ett exemplar av denna skiva. Läs dock gärna klart min recension först… Under årens lopp har jag lyssnat på ett stort antal skivor och det senaste året har jag nog introducerats för fler nya gruppen än någonsin tidigare. Jag kan väl inte säga att jag inte lyssnat på Led Zeppelin tidigare, men någon skiva har jag inte haft i min ägo. Därför blev jag mycket glad över Mothership då den ramlade ner i brevlådan och ännu gladare blev jag då jag satte den första av två skivor i CD-spelare och satte igång den. Flera av låtarna kände jag igen sedan tidigare, men många var nya för mig – gemensamt för dem var dock att…

Hard-Fi – Once upon a time in the west
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Innan Hard-Fi:s gula album ”Once upon a time in the west” damp ner i min brevlåda hade jag aldrig ens hört talas om gruppen. Efter att ha lyssnat ett ganska stort antal gånger på skivan kan jag dock konstatera att det trots allt är ”bättre sent än aldrig” och att jag nu trots allt får chansen att lyssna på riktigt bra musik. Då jag dessutom läser om gruppen på nätet får jag veta att denna skiva inte ska vara gruppens bästa och det gör mig mycket glad därför att jag då kan köpa dessa och troligtvis uppskatta dem. Massor av ny musik i sikte alltså och det är aldrig fel. Att lyssna på grupper jag har noll koll på är jag alltid kluven inför. För det första är jag givetvis förväntansfull och fylld av hopp att finna ny musik att gilla, men sedan finns känslan där av att kanske ödsla sin tid på något som inte alls är roligt att lyssna på. Då jag tittade på skivan, med konvolut och så vidare kände jag mig skeptiskt. Ett gult omslag med vit text som knappt fungerade att läsa och med texten ”No cover art” istället för bild fick mig vacklande. När…

James Blunt – All the lost souls
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Det var i och med singeln ”1973” som jag fick upp intresset för James Blunt och hans musik. Tidigare material föll mig inte i smaken, men någonting i ”1973” fick mig att ändra uppfattning och singeln fick därför ett ganska högt betyg då jag recenserade den. Nu har jag lyssnat och lyssnat på det album som innehåller 1973 och många fler låtar – ”All the Lost Souls”. Redan innan jag satt skivan i min spelare var förhoppningarna höga om att denna skiva skulle ha mer av 1973 och mindre av tidigare låtar från Blunt som jag ogillat. Tack och lov fick jag rätt och kan direkt meddela att skivan minst sagt levde upp till mina förväntningar. Allt ifrån ljudproduktion till text och instrumentval fungerar bättre än någonsin tidigare för denne artist. Produktmässigt är alltså denna skiva en mycket fullständig produkt då den innehåller relativt många låtar där likheter och skillnader gör varje låtupplevelse till något nybekant. Mycket på skivan låter likadant, men vad kunde vara mer önskvärt när det låter så bra? Att James Blunt dessutom lyckas använda ett relativt eget sound och egen röst gör att musiken sällan misstas för någon annans. Själv är jag överlycklig över att ha…

Frida – Gasen i botten
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Detta är en skiva som egentligen skulle ha fått sin recension långt tidigare, men efter diverse läsande bestämde jag mig gång på gång för att ge den fler chanser att öka i anseende hos mig. Det jag talar om är givetvis de ledsna blogginlägg Frida skrev på Expressen om de sämre recensioner hon fått. Mitt betyg skulle inte ha blivit högt och tja, jag kände mig elak om jag via en recension spädde på ledsamheten hos någon. Nu kan jag dock inte vänta längre utan mitt omdöme kommer oavsett om det uppskattas eller inte. Då jag fick skivan blev jag glad. Jag hade läst en del om ”Dunka mig gul och blå” och kände mig glad över att få höra vad det var kritiken och bannlysningarna handlade om. Efter att ha lyssnat igenom skivan en första gång kände jag mig minst sagt besviken, låtarna kändes förhållandevis tama och musiken inte särskilt inspirerande. Å andra sidan resonerade jag som så att det ibland tar tid att fastna för en skiva och att jag därför skulle lyssna mycket mer på skivan. Tyvärr orkade jag ärligt talat inte lyssna så mycket i stöten då jag som jag skrev inte fann skivan tilltalande. Efter…

Stevie Nicks Crystal Visions… The very best of Stevie Nicks
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Det finns artister som går direkt in i skallen, kräver sin plats och sedan stannar kvar. Dessa artister har för mig det gemensamt att deras röster samt musikens sound samspelar perfekt och gör balansen total. Genretillhörighet spelar sällan någon roll utan det är vad artisten eller gruppen gör med musiken och rösten som är det primära. Stevie Nicks har en mycket skön röst och de flesta låtarna greppar min själ. För att förklara musiken ska jag försöka beskriva artisten och musiken och vilka som kan tänkas likna. Stevie Nicks känns som en kombination av Abba, Tina Turner, Bonnie Taylor, Dolly Parton med en aning Simon & Art Garfunkel. Eftersom det är en ”Best of”-platta med sin början i slutet av 70-talet så är låtarna av skild natur men håller ändå en hög och samlad standard. Helt ärligt kan jag säga att jag gillar samtliga låtar på plattan. Visst är några av spåren bättre, men det finns inte någon låt som jag väljer bort då jag sitter och njuter av musiken. Att bestämma en absolut favorit blir svårt, men ”Edge of seventeen” och ”Rock and Roll” är två enormt bra låtar som jag blir lycklig och pigg av att lyssna på….

Make some noise Save darfur

John Lennon ligger bakom många stora hits. Hits görs det ofta covers på, både på gott och ont. Allt för många gånger blir covers i bästa fall dåliga substitut för lysande original. Är då alla covers lika med konstnärlig slakt? Mitt svar efter att ha lyssnat på denna lysande platta med covers är att det finns härligt många bra covers på Lennons material! Storyn bakom plattan är lika lysande som materialet. Överskottet från försäljningen går till de drabbade i Darfur. Detta överskott torde bli ganska högt då Yoko Ono ställt alla John Lennons låtar till andra artisters bifogande. Dessa artister får sedan äran att spela in en egen tolkning av några av världshistoriens starkaste låtar. Eftersom kostnaderna på detta sätt blir så pass låga blir överskottet desto större och de som behöver kanske därför kan bli hjälpta – i alla fall till viss del. Kvalitén på samlingen är mycket god. Det är sammanlagt två CD-skivor med allt 28 låtar. Till detta kan även läggas tio låtar som släpps exklusivt för iTunes Store och som enbart kan köpas där. Skivorna kommer i ett vitt, stilrent pappkonvolut. Medföljer gör även ett litet häfte med information om Darfur, Amnesty (som ligger bakom skivan)…

Hep Stars! Tages! Shanes!
01. Recensioner , Skivrecesnioner / juli 12, 2012

Jag har riktigt länge gillat Hep Stars och det var väl ursprungligen därför jag köpte denna skiva med ovan nämnda grupp samt Shanes och Tages. Anledningen till att jag började lyssna på Hep Stars var givetvis på grund av mitt intresse för Abba, men ärligt talat lärde jag mig aldrig lika mycket om Hep Stars som om Abba. Därför kommer denna recension handla om detta album och de låtar som presenteras och inte om grupperna för mina kunskaper brister dessvärre där. Som jag skrev i det övre stycket har jag lyssnat mycket och rätt länge på Hep stars. Då en skiva med dem plus två tidsenliga svenska band hamnade i mitt synfält kunde jag alltså inte ignorera den utan köpte den. Efter det att jag köpt skivan häde dock inte så mycket mer än att den hamnade i någon låda där den legat tills nu. Idag har jag således lyssnat riktigt mycket på den och känner mig mogen att recensera skivan och tillika grupperna. Antalet grupper på plattan är tre och låtarna sammanlagt femton. Detta ger fem låtar på grupp och därför har några av de populäraste låtarna valts ut. För Hep Stars innebär detta stjärnskott som ”Cadillac, Sunny girl…