Harry Potter och den vises sten eller i vilken Harry Potter får lära känna sig själv, sitt öde och sin fiende tillika föräldrars mördare. Filmen om Harry Potter baseras alltså på boken med samma namn och framför samma budskap och historia fast lite mer förkortat och filmiskt vilket naturligtvis har att göra med att det är just en film.

Filmen kom redan 2001 det vill säga fyra år efter det att första boken släppts i England. I rollen som Harry Potter ser vi den då väldigt unga Daniel Radcliffe och som Ron och Hermoine presenteras Rupert Grint och Emma Watson. I de lite mer mogna rollerna radas stjärnor såsom Richard Harris (Albus Dumbledore), Maggie Smith (Minerva McGonagall) och Robbie Clotrane i rollen som Rubeus Hagrid. Flera av skådespelarna, framförallt de äldre gör ett mycket gott arbete medan de lite yngre fortfarande känns lite för små för sina roller. Å andra sidan spelar de ju barn så att de inte är jättevana och/eller bekväma i sina roller spelar inte så stor roll.

För den som aldrig hört talas om Harry Potter eller har tagit del av någon bok eller film så handlar Harry Potter kort och gott om kampen mellan gott och ont. Den handlar även om hämnd, kärlek och längtan och sökandet efter lycka i det som var och en bär inom sig. Harry Potter är en pojke som från och med sina föräldrars död och sin egen överlevnad är känd i trollkarlsvärlden. Detta vet han inte om själv eftersom han bott med sina släktingar vilka aldrig tagit upp detta faktum med honom. Han vet inte om vilket öde som väntar honom eller att han är en trollkarl så den dagen har får sin inbjudan till Hogwarts skola för trolldom kommer den vetskapen som en chock. I och med detta tar Harrys liv en drastisk vändning. Han presenteras för en helt ny värld, en icke helt god värld, men en värld där han får vänner, lär sig lita på människor omkring sig och sin egen kraft.
Filmen är inte lika omfångsrik som boken, då skulle den nämligen behöva vara mycket längre än den är idag. Ändå lyckas de få med de viktigaste delarna i berättelsen om Harry Potter hans vänner och fiender. Den största delen av filmen utspelar sig i skolan, på Hogwarts alltså. Ändå framförs känslan av hur Harry har det hos sin moster med man och son mycket realistiskt och bra. Jag känner att de gjort en bra avvägning vid hur mycket de ska visa från Hogwarts och hur mycket som ska visas från livet ”hemma”.

Det jag tycker är bäst med filmen är hur pass effektivt vi presenteras för karaktärerna såväl de snälla som de onda. Vissa delar av filmen känns starkare och stabilare än andra men på det stora hela är presentationen mycket god. En negativ del är att de inte haft så stor budget och därmed inte kunnat satsa så mycket på effekter. Därav känns vissa av dem något klena och jämförelsevis dåliga för sin tid.
Effekterna har också en stor del i hur jag som tittare känner för karaktärerna och framförallt miljöerna har stor betydelse för detta. Nu ser jag inga större problem med miljöerna mer än att de i vissa fall inte helt överensstämmer med förlagan det vill säga boken. Samtidigt anser jag att en film och bok inte ska vara helt lika vad det gäller upplägg och funktion eftersom de är helt olika media. En bok kan och bör fokusera på andra saker än filmer och filmer bör därmed lägga fokus på just det visuella och karaktärsgallerier. I böcker kan karaktärer tillåtas tänka och resonera mer effektivt för sig själva, de kan beskriva något i formen ”en vacker sten”. I en film måste denna sten vara en sten som alla ”förstår” är vacker. Alltså måste filmen lyfta fram det visuella eftersom synvinkeln är som den är. Boken å andra sidan kan effektivare beskriva karaktärernas inre känsloliv. I filmen behöver karaktärerna antingen kommentera det de vill tänka högt för sig själva eller för någon annan och personer som talar högt för sig själv blir sällan långlivade på vitaduken. En monolog skulle fungera, men då filmen vare sig är teatrisk eller upplagd för monologer så fungerar det inte.

Ondska och vänskap visas på ett mycket tydligt sätt dels i färger och kontraster och dels i röstläge hos dem som talar. Detta är mycket effektivt i filmen eftersom de inte kan kommentera personernas ondska hela tiden. I fallet Severus Snape märks det tydligt hur ”ond” han är mot Harry. Dels visar hans mörka klassrum det i kombination med den överlägsna och kyliga röst han talar till Harry med. Denna kan jämföras med Dumbledores varma och trevliga röst eller McGonagalls om än hårda men ändå rättvisa röst. Även kläderna skvallrar om deras känsloläge, Snape svartklädd – Dumbledore och McGonagall i färger. Då detta kombineras med musik och det ledmotiv som genomsyrar viktiga delar av filmen står det klart på vilken sida Harry bör ställa sig.

En styrka boken har jämfört med filmen är att den mesta av humorn som genomsyrar boken är bortklippt. Kanske fanns det inte plats eller så var det svårt att överföra skämten i filmform. Varför det är så är svårt att veta, men jag kan även tänka mig att det var för att inte göra filmen till en ren komedi. Den är ändå rätt humoristisk på sina håll även om den komiken är mer direkt och mindre finurlig än den i boken. Vidare tycker jag att vissa saker klargörs och fastställs lite för snabbt och definitivt i filmen. I och för sig kan jag tänka mig att det är så för att vi följer Harrys tankar och känslor, men lite av vitsen och styrkan med just filmen som medium är att det ger upphov till ett mer globalt och allmänt perspektiv än boken som är just ur Harrys synvinkel.

På det stora hela tycker jag att filmen är välgjort och ytterst sevärd. Själv har jag sett den väldigt många gånger och trots att de kommit uppföljare var det denna film som startade det hela och för att vara den första är den bra. Trots vissa visuella och skådespelrelaterade problem är det inte mycket som slår fel. Visst kan man tycka att mycket försvinner i komprimeringen från bok till film, men jag tycker det är lite av vitsen. Vore filmen bara en exakt kopia av boken kunde jag lika gärna hålla mig till en CD-bok. Se filmen om du såväl aldrig sett Harry Potter i filmform eller läst böckerna – den här filmen klargör allt på ett bra sätt och några problem att hänga med finns inte direkt.