Irriterande sladdar

juni 25, 2012

Jag vill ha ett helt trådlöst hem! Varför? Är inte det läskigt självklart… Idag exempelvis sitter jag här och lyssnar på en skiva jag ska recensera och försöker samtidigt att faktiskt använda datorn. För det första är det då tidigt så jag måste använda hörlurar och för det andra så vill typ ingen annan veta vad jag lyssnar på. Därav hörlurar och ytterligare en förbannad sladdhärva att förbannas över.

Som sagt var sitter jag och försöker lyssna på lite bra musik samtidigt som jag slriver detta och tro mig – jag ville inte skriva någon skitig gnällkrönika utan något trevligt. Av någon jävla anledning höll jag dock på att bli totalt jävla tokig på den förbannade sladd som envist låg mot armen, mot handen – ja överallt. Alltså jag blir totalt galen (och jag skiter uppriktigt i mina tempusbyten – jag har större problem än så nu!!!!) på den sladd som går från högtalaren till mina öron. Eftersom den är kort som satan hängen den över tangentbordet och därmed ligger min arm emot den då jag skriver. Enormt irriterande! Dessutom, eftersom den är så kort så måste jag sitta framåtlutat vilket gör att mina jeans skär in förbannat obehagligt i magen.

Jag har köpt längre hörlurssladdar, ja mina gamla vär ännu värre faktiskt. Och ha dem i högtalarna är dessvärre ett måste då det är mycket längre från bakom datorn på golvet än från högtalarna på bordet.

När jag tänker på det blir jag så förbannat arg! Varför ska det vara så mycket sladdar, varför ska de alltid trassla ihop sig och varför kan inte allt göras trådlöst direkt. Mitt tangentbord är trådlöst. Jippi – en sladd behövs ändå, bara inte just från tangentbordet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så vilken är skillnaden? Jo, jag kan ta med tangentbordet till soffan eller rent ut sagt toaletten. Men varför i hela skulle jag vilja detta – jag skulle ju inte ens se vad jag gjorde! Dessutom måste jag installera om helvetet ca varannan omstart av någon superkorkad anledning och måste starta om datorn på nytt. (Därav att det inte fungerar endast varannan gång)

Denna krönika skulle ha prytts av en bild på sladdhärvan bakom våra två datorer med alla tillbehör. Kameran var dock tvungen att laddas och jag hittade ingen uttag till batteriladdaren. Och hade jag för den delen lyckats ta en bild hade jag inte orkat krypa på golvet och koppla in kameran, mina USB-portar är upptagna och likaså jag med att spy galla över alla sladdar!!

Arg – jag är arg!  – Veronica Andersson
(Skratta inte)

Inga kommentarer

Kommentarer inaktiverade.