Det verkar som de flesta glömt hur det var att lära sig gå

juni 26, 2012

Jag kan själv inte minnas hur det var att lära sig gå och jag har aldrig hört någon referera till den punkt i livet då de lärde sig det. I och för sig finns det ju de som skadat sig och fått lära sig på nytt, men ärligt talat känner jag ingen som fått göra det. Förhoppningsvis är det inte allt för vanligt med andra ord. Vad jag vill komma fram till är att lära sig gå är en process som både är jobbig, givande och viktig för utvecklingen. Om ett barn kunde bestämma sig för att inte lära sig gå någonsin skulle det helt klart bli väldigt jobbigt.

Det finns alltid specialfall och det är det som gör detta lite knepigt, men de allra flesta barn lär sig att gå och det går bra – tids nog. Det är mycket övning bakom och tiden måste vara rätt, men plötsligt tar barnet sina första steg och är på rätt väg. Sedan tar det många år att bli bra på att gå och få motoriken att fungera helt smärtfritt. Fallen är många i början, men ändå blir gången oftast bättre och bättre.

Senare i livet verkar det dock som om de flesta glömmer bort att det var mycket arbete med att lära sig gå. Många är de som misströstar då de blir kuggade på uppkörningen för körkort första gången och minst lika många deppar efter en misslyckad tenta. Men det är det jag funderat på, varför misströsta om inte tiden är inne? Den som har kunskapen och förutsättningarna bör klara sig och gör det oftast, men ibland misslyckas även de bästa. Nåväl det var inte detta jag skulle tala om, men kände mig lite tvingad eftersom jag annars kommer att få en massa klagomål om hur dålig verklighetsuppfattning jag har eller något liknande. Så snälla, kalla mig inte absurd – jag har filosoferat kring denna text länge och väl nu och detta är bara inledningen i alla fall.

Vad jag vill skriva om är det här att byta operativsystem och vilka fördomar människor slänger sig med bara för att de tycks ha glömt hur det varit. Jag möter ofta människor som aldrig i livet vill gå över till Linux eftersom Windows är så enkelt och intuitivt. De berättar hur bra de är på Windows och på att hantera de problem som kan tänkas dyka upp. Vid en förfrågan om varför Linux inte är att tänka på svarar dessa människor ofta att de program de vill använda inte finns och att systemet är så svårt. Att de inte testat annat än någon svårbegriplig dist från 1999 bryr de sig inte i – de är fast beslutna att Linux är och alltid kommer att vara för svårt att begripa.

Jag brukar då fråga mig om verkligen Windows är så mycket enklare, om det aldrig någonsin krånglar och om de som är så rädda för ett byte inte helt enkelt glömt bort att Windows också kan vara knepigt att få att fungera. Inte sällan då det gäller uppspelning av musik och filmer krävs exempelvis diverse Codecs – annars blir det ingen bild eller ljud. Dessa kan i Windows installeras på några olika sätt. Antingen låter man Windows Media Player leta upp dem själv, något som aldrig någonsin fungerar och en svart bild är allt som tonar upp. Annars installerar man helt sonika mediaspelaren VLC som fixar biffen gällande de flesta codec. En annan möjlighet är att installera färdiga paket med vanliga codec, Nimo codec pack är en av de vanligare. Hur användaren än går tillväga fungerar det inte direkt men det är det de tycks ha glömt bort.

Själv använder jag Ubuntu vilket torde vara ett av de enklare och mest dokumenterade operativsystemen någonsin. Även då jag gör sådant som anses svårt hittar jag direkt hur jag ska gå tillväga med installationen. Ja, jag hade tänkt att gå in på det här med att installera program. I Windows är det som de flesta nog vet bara att stoppa i en CD, låta den autostarta och klicka på ”Install”. I bästa fall det vill säga… Visst fungerar ofta installationerna, men sökvägar bör ställas in så inte allt hamnar under C:/Program eller program files… Aja, den lilla inställningen är inget svårt i sig, men jag minns att allt kändes något annorlunda då jag började använda Windows och jag har träffat många som haft annorlunda sätt att tampas med sina installationer. Ett vanligt missförstånd är att det i Windows ska gå att förstöra hela datorn ed en knapptryckning. I och för sig går det väl att öppna ett DOS-fönster, skriva ”format d:”, men det känns inte som något man bara råkar göra. Ta bort partitionen som Windows ligger på är i alla fall på det stora hela omöjligt så länge du är inne i Windows. Helt omöjligt ska jag inte säga att det är, men nybörjaren lyckas nog ställa till mer bekymmer genom att glömma bort brandvägg och antivirusprogram. Behöver jag nämnas att virusen till Linux är väldigt lätta att räkna förresten… Det är inte så att Blaster kommer och angriper datorn bara för att en uppdatering till SP2 inte är gjord innan nätverkskabeln är inpluggad – vilket dessutom är omöjligt om man har en Windowsskiva med SP1 eller utan något SP alls.

I begynnelsen fanns det modem som rinde upp internet, dessa kunde kapas och jag vet inte allt. Jag var själv aldrig särskilt insatt i det hela, men genom att gå in på konstiga sidor på nätet kunde andra ta modemet och surfa för mina pengar. Detta hände aldrig mig, men de det hände hade ta mig tusan Windows-datorer. När jag ändå talar om gamla skolans internetanslutningar och uppkopplingar tänker jag också på alla inställningar som behövde göras, lösenord att fylla i och nummer att ringa upp. Första gången min familj beställde internet var det ett jäkla jobb att få det hela att fungera och efter det att vi fått det att fungera så ville vi inte behöva göra om det hela igen. Hur som helst blev allt sådant enklare i och med adsl och bredbandsrevolutionen i landet. Att ständigt vara uppkopplad till ett fast pris var såväl enkelt som billigt i jämförelse men ack så farligt för de med oskyddade små Windowslådor. Kort sagt har det alltid varit av yttersta vikt att skydda sig bakom en Windowsinstallation. Ständiga programuppdateringar till brandvägg och antivirusprogram att sköta och dessutom se till att släppa igenom rätt program. Nej helt enkelt var det inte och även om få människor fick fler problem än just Blaster som jag tror många råkade ut för – i alla fall var det jargongen på nätet.

Jag kommer aldrig fram till min poäng i detta inser jag, men vad jag menar är kort sagt att Windows inte heller är så väldigt enkelt för den som inte använt det mycket. Att många anser det vara enkelt är för att de använt det så länge de haft en dator och därmed har de jobbiga stunder som varit glömts bort. Jag har jäklats mycket med installationer i Windows, Word som inte velat samarbeta och registreringar som misslyckats. Ändå har jag fortsatt och tillslut har jag fått hjälp eller själv kommit på en lösning till problemen – vilket det än varit. Den yttersta lösningen, att formatera och installera om det hela har även fungerat några gånger. Många är de som lärt sig datorer med hjälp av Windows och även i kurslitteratur för dataingenjörer verkar Windowspartitionering vara standard då det enbart är C: och D: det snackas om.

Hur som helst, har man lärt sig gå är steget till att springa inte särskilt långt. Våga prova Linux – Ubuntu eller Kubuntu är perfekt för den som är van med Windows. För den absoluta nybörjaren måste jag sedan rekommendera Easy Ubuntu eller Automatix vilka båda enkelt förklaras på supportforumet för Ubuntu. Det tar inte många sekunder att installera dessa program med när de är installerade fungerar musik, musik, grafik och internet grymt bra. Annars är det sådant som brukar få användare att vända åter till Windows – kan inte filmen ses är operativsystemet inget att ha typ. Något som är väldigt festligt med Ubuntu är att det är helt gratis och programmen till det är också gratis. Det är oftast väldigt enkelt och i alla fall jag har lyckats installera allt jag behöver. För den som inte kan vara utan sina Windowsprogram finns Wine vilket möjliggör användande av bland annat Internet Explorer samt installation av diverse Windowsprogram. Tyvärr fungerar inte Office 2003 att registrera, men annars har det mesta jag testat i programväg fungerat helt okej. Frågan är mest varför det ska fungera då det alltid har funnits liknande program med minst lika bra funktioner. Jag vill också berätta att det i Ubuntu finns ett program med en lång lista över vanliga program. Genom att ta upp den listan och kryssa i de program man vill ha hämtas de via internet och installeras. Något som faktiskt är enklare än att installera saker i Windows.

Så våga springa, ta nästa steg och gå över till Linux eller använd både Linux och Windows – det är så kul att lära sig mer! Dessutom fungerar mycket så väldigt bra i Linux, ingenting jag kopplat in har behövt drivrutiner, skrivare, skanner, digitalkamera, extern brännare och hårddisk har samtliga fungerat så snart jag stoppat i kabeln vilket är grymt skönt. I windows är det så mycket drivrutiner som ska installeras vilket är skönt att slippa. Ytterligare en bonus med Linux är möjligheten att använda programmet Amarok – den bästa mediaspelaren någonsin!

Inga kommentarer

Kommentarer inaktiverade.