Blatte betyder kompis – Rickard Jonsson

juni 23, 2012

Utan personer att iaktta är det svårt att göra iakttagelser av språkliga fenomen. De personer som i denna bok tillika doktorsavhandling blir studerade är killar med invandrar bakgrund från en högstadieskola i en förort till Stockholm. Det som undersöks är deras språk och hur de förutom språket kommunicerar med varandra och andra personer i skolan. Bakom boken står Rickard Jonsson som tidigare varit lärare men nu är forskare vid bland annat lärarhögskolan. Boken inleds med en beskrivning av hur forskningsarbetet har gått till, vilka metoder som används samt vilka etiska aspekter som finns att tänka på. Problematiken med att låta en skola och eleverna på denna vara anonyma beskrivs också och så presenteras i huvudsak de som ska vara föremål för studien dvs. invandrarkillarna. Det inledande kapitlet fungerar även som en stilsättare där jag som läsare görs medveten om vad boken i stort kommer att handla om och hur huvudpersonerna till stor del är som personer.

Vad som sedan följer i drygt 200 sidor är ett massivt och mycket varierat arbete med allt om funderingar på varför språket bland killar och invandrarkillar är som det är och till varför homosexuella inte syns i högstadiet. För att inte gå för snabbt fram ska jag beskriva det första påståendet först, sedan gå över på lite annat som ligger i nära relation och sedan behandla mitt andra påstående. Det här med språket handlar mycket om hur killarna pratar när de är med varandra och vilken attityd som språket påvisar. Genom slangen får killarna någonting gemensamt och det gör att de håller ihop. De har sina ord och sina gester och det är däri mycket av gruppkänslan ligger. Orden och dess betydelse behöver inte vara samma för den som säger ordet som för den som står utanför och betraktar det utan att vara en del av gänget. När jag här skriver ”de” syftar jag på killarna i boken.

Något som i boken framställs som problematiskt är hur de som står utanför uppfattar det som sägs inom gruppen. Ett exempel på detta är exempelvis lärare som funderar på om vissa ord kan vara ”importerade” och om de kan ha ökat i och med invandringen. Som jag förstår boken vill författaren varken försvara eller säga att språkbruket hos killarna är fel. Han pekar dock på att det har en funktion och att den funktionen till stor del är social.

Jag skrev att de homosexuella inte syns eller finns i högstadiet. Ja, egentligen är det inte jag som säger något, jag bara berättar vad Rickard Jonsson skriver i sin bok. Men, vad som sägs är att det heterosexuella är det som eftersträvas i högstadiet idag. Trots att samhället i stort verkar öppnare idag så är högstadiet fortfarande en plats där homosexuella för många är likställt med konstiga eller äckliga människor. Inte förrän en kille (och tjej) från RFSL kommer och berättar om homosexualitet på ett sätt som ligger nära killarnas eget språk och direkta sätt verkar budskapet om allas lika värde komma fram. Med andra ord är språket viktigt och att kunna kommunicera på rätt sätt med rätt person enormt viktigt.

Hur som helst hoppas jag att detta var en någorlunda rättvis beskrivning av lite av innehållet i ”Blatte betyder kompis”. Nu tänkte jag gå vidare och berätta lite mer vad jag personligen tycker om boken och dess innehåll. Första delarna av boken fann jag mycket engagerande och intressanta. Ungefär halva boken finner jag riktigt stark och övertygande, men sedan kommer kapitel fyra där jag tycker att Rickard Jonsson går lite får långt utanför området för boken egentligen. Alltså, det är ju inte min uppgift att avgöra, men jag tycker att diskussionen om homosexualitet hade passat bättre i en egen bok för boken får för mig tv delar – den om språket och den om läggning. Inte för att någon egentligen diskuterar läggningar hos dem själva, men för att den delen borde fått mer eller mindre plats helt klart. Det är alltså inte det att jag finner ämnet fel utan snarare att textmassans omfång känns fel.

På det stora hela gillar jag boken mycket och de tre första samt det avslutande mer sammanfattande kapitlet är mycket vassa. Kapitlen mellan dessa är visst mycket bra vilket jag hoppas framgick ovan – jag tycker bara inte att de passar in riktigt. Okej, de är viktiga för helheten, men jag hade föredragit om den delen kortats ner eller fått en helt egen bok som jag skrev ovan. Boken är absolut läsvärd även om jag personligen känner mig lite besviken på grund av att boken i mångt och mycket känns repetitiv. Jag måste påpeka att boken är intressant för den som läst lite om språk och hängt med i debatterna för det är många hänvisningar till andra författare och debattörer och att känna till dessa underlättar garanterat.

Inga kommentarer

Kommentarer inaktiverade.