Busskrönika – 1

juni 25, 2012

Efter att ha pendlat med buss i 15 år har jag gjort en hel del reflektioner på vägen så att säga. Det min första krönika kommer att behandla är vilka bussarna egentligen är avsedda för.

Jag är en mycket normal tjej, kroppsligt sett alltså. Jag tror jag prickar in medelmåtten i alla tabeller som finns vad gäller tjejers kroppsliga utveckling, längd vikt osv. Nog om detta, det första jag tänker på när jag kliver på bussen är att de stackars kortare tanter som allt som oftast sitter längst fram i bussen inte kan ha en chans att lägga upp sin väska ovanför sätet ifall de skulle vilja då det nämligen knappt är så jag själv når. Om de skulle vilja gå av, eller rättare sagt när de vill gå av dyker nästa problem upp. De når inte upp till stoppknappen! Vad är det för stil egentligen? sätta knappar i taket som inte alla når till. Nåväl, detta är på flera platser ordnat med en knapp vid sidan av sätet. Jag tror att det är ordnat så vid alla säten utom ett.

Jag går bakåt i bussen och sätter på min vanliga plats på andra sätet bakom bakre dörren. Solen skiner i genom rutan och just denna buss har de tagit bort gardinerna från. Varför, jo den används som skolbuss och jag vet inte vad de tror. Kanske det att gymnasisterna ska snyta sig i gardinerna. Jag blickar uppåt och ser de små fläktarna, sträcker mig så uppåt för att se om de är på. Det är så att de råkar vara på idag och jag börjar fumla med inställningarna för visst är det kalluft som kommer ur fläkten? Nja i alla fall lite, i min hand där uppe i vädret cirka en halvmeter ovanför mitt huvud. Då börjar min hjärna arbeta och den går varm, det kan jag säga. För att ha nytta av fläkten behöver man således vara ca 2.20 lång (minst!).

Eftersom bussen nu anlänt vid Konserthuset så fylls bussen med folk av alla de slag men ingen är längre än två meter skulle jag tro. Kanske åker långa människor tåg, vad vet jag eller så är de inte så många? Nåväl de skulle vara på bussen, de skulle nämligen vara de enda som skulle glädja sig åt fläkten idag. Medan bussen fylls sätter sig någon på sätet framför mig och då slår det mig hur trångt det är för benen, kanske är det bra att dessa långa människor som inte är på bussen är på bussen, de skulle ju ändå inte få plats.

Slutsats: Fläktarna är helt klart för människor längre än vad som i princip är möjligt medan sätena i bussen inte tillåter att människor över 1.80 får plats med benen. Vem ska då till fullo kunna njuta av bussfärden?

Inga kommentarer

Kommentarer inaktiverade.